Författare: Susanne Persson

Inga lysande resultat

Tävlingslydnaden ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, men resultaten uteblir och det gör att jag hänger lite med huvudet. Men jag har mig själv att skylla, för het att få gå ut på tävlingsplanen har gjort att jag började tävla för tidigt i lk 3. Ett nybörjar fel jag lärt mig mycket av. Men samtidigt väldigt nyttigt för mig, för Ella är det strunt det samma (hoppas jag i alla fall). För det är just det, Att inte kunna belöna under hela treans program kan lätt bli en avdressyr. Därför måste jag jobba mycket med mig själv, att inte jag och mitt humör ska sänka Ella utan att kunna få henne att fortsätta tycka det är kul att jobba med mig och göra henne mer uthållig. Att på träning växla med att träna uthållighet och mycket belöningar för fin utveckling.

För mig har övergången från lk2 till lk3 inneburit massor av arbete. Tänkte för min egen skull dokumentera problemområden och utveckling vi haft under senare tid. I detta inlägg rannsakar jag Fotgåendet.

Vårt Fria Följ har under hela tiden varit under isen. Hon gick 10 cm utanför mig men pendlade också både utåt och framåt/bakåt. Jag har haft fel belöningsplaceringar och även haft svårt att gå, hur svårt kan det vara. Inte lätt att vara hund med en sådan matte. Detta har också inneburit att Ella haft svårt att fokusera under ett fotgående. Det har inneburit att hon lämnat min sida vid mer än en tävling för att hon hittat en underbar lukt (läs djurskit, båda gångerna har varit i ridhus) Så under mer än 1 års tid har jag lagt mycket tid på fotgåendet. Jag har gjort så mycket så vi ska se vad jag kommer ihåg.

Gör om och gör rätt   Först började jag att gå tillbaka för att hitta positionen. Jag tog fram en spegel, som fick åka med till alla möjliga ställen, men började i hallen. Bit för bit började hon komma in vid sidan på mig.

Fram & bak – Gå som en kratta Men jag hade fortfarande problem med pendlingen framåt och bakåt. Då började jag ”torrgå” träna mig på att gå rakt, sträcka på mig och hitta en ”harmoni” i kroppen. (d.v.s. sluta vingla) Förlösningen runt detta kom när jag körde ner till Vingåker och Johan en helg och blev drillad. Det såg för roligt ut 🙂 Johan kommenderade och jag bara lydde i allt från fötternas -, belöningen- och axlarnasplacering. Allt, precis allt petade vi på. Nu började det hända saker, Jag blev mycket tydligare för Ella och vi hittade en väg framåt.

Den här bilden togs i Olandsbyggden i juni 2012 när vi var uppe och tränade för Niina Svartberg. Under två dagar jobbade jag stenhårt med fria följet och efter helgen med Johan blev detta nästa lyft som tog oss framåt. Nyckeln för att komma vidare var att börja jobba med externbelöning. För Ella blev det bra mycket tydligare och hon blev mer fokuserad. Under dessa två dagar använde jag mycket boll som externbelöning samtidigt som jag hade en boll i fickan. Efter att jag skickat henne till bollen jag lagt ut fick hon springa till den jag kastade ut åt andra hållet. En lek Ella gillar mycket. För tillfället så kör jag mycket godis i skål som externbelöning. Troligen beror det på att Ella för tillfället är uppe i mycket hormoner och bollar kan då lätt öka ”stressen” så det blir pip och ljudande.

Tar aldrig slut – färskvara fortfarande måste jag jobba jättemycket med vårt Fria följ. För några tävlingar sedan kändes det dock som om jag vann stort när det i domarprotokollet stod ”fin position”.

Fokus och störning är nu det vi måste jobba mer med. Ingång på plan och starter är det som står i min planering. Men mer om det vid ett annat tillfälle.

I valet och kvalet

Min hemsida är kaputt och bloggen jag skrivit på sedan innan Ella kom till oss (betyder över 5 år) har jag lite svårt att administrera och göra det jag vill med just nu. Så då är frågan, ska jag eller ska jag inte börja på ny kula. Ny hemsida, ny blogg nytt utseende.

Vad ska jag då göra av alla mina gamla inlägg och bilder i min gamla blogg http://calmigoscaramella.blogg.se. Nåväl jag börjar väl skriva här och ser vad jag hamnar. Välkommen hit om det nu är någon som hittar hit.