Kategori: Brukslydnad

Helg med Solhemmarna

Vi har varit på läger, med Ki och hennes valpköpare. På agendan stod skogsarbete. Det blev spår, uppletande, budföring med män i två dagar. Trevligt umgänge och god mat.

Vi bodde med Ki och Mats, så det var 4 hundar i sängen varje natt 🙂 Kola och Buz var lite försiktigare medans Bibbi gärna ligger på en och Pax inte bara ligger på en utan även ”tigger” gos genom att jobba på en med framtassarna och snackar massor <3 Så även om sängarna var sköna. Väcktes jag tidigare än vi behövde vakna av denna fina kille.

Hur gick då spårarbetet. Jag är supernöjd. Fick hjälp första dagen av PA, Maggans kille, som aldrig gått ut ett spår förut. Spåret blev ungefär 800 meter och Dogtracksappen hade inte kommit igång, så lite osäkert blev det (för mig). PA följde med så gjorde även valparnas mattar för att se en vuxen hund gå ett spår. Full fart framåt, sedan blev Buz lite osäker, hon gick åt höger och sedan åt vänster tog sedan höger. Jag frågade PA om han svängt för det kändes lite fel, men han visste inte så då följde jag med 20 meter, då ser jag en snitsel som INTE var vår. Det visade sig senare att det var ett färskt blodspår som gått över vårt spår, så det var väl inte konstigt att Buz bytte spår. Sådana störningar har vi inte tränat på tidigare. Men jag bad PA ta oss tillbaka dit vi svängde av och innan vi helt hade stannat till så hittade Buz spåret och fortsatte som om ingenting hade hänt. Våra tre åskådare gick lite rakt fram medans jag och Buz svängde höger så när vi närmar oss ett litet vattehål, Buz tuffar på tittar upp och 2 meter framför henne stod PA mitt i spåret. hon ger ifrån sig ett litet Buff och jag tänker att hon gått fel och tar tillbaka henne men hon ringar in spåret igen och går mot PA, då frågar jag honom vilken sida av vattenhålet han gått. Mycket riktigt står han i spåret och när jag ber honom flytta lite på sig så tuffar Buz på. Vi korsar viltspåret en gång till, men denna gång har Buz lärt sig, ”följ det spår matte satt mig på” så nu gick det hela vägen till mål. Så nöjd med min lilla Buz att vi redde upp detta. Bådar gott för framtiden.

Dagen efter lägger Mats spår åt mig och jag spår åt Ki. När jag går ut Kis spår ringer Mats och mumlar om att spåren korsar varandra. Jag förstår inte riktigt men får följande bild.

Ki följer med mig och vi leder förbi Buz där spåren korsar varandra, jag vill inte lära henne bakspår. Därefter bär det iväg. Buz är duktig och vi har flyt. Men plötsligt när jag tittar upp ser jag snitseln jag satt upp till Ki i ett träd några meter fram. Det visar sig att även jag och Mats spår har korsat varandra. Men med tungan rätt i munnen och is i magen redde Buz och Pax ut detta. Buz fortsatte Mats spår trots att hon måste ha känt mitt och Pax ångade på i mitt spår trots att han borde känt Mats spår. Superduktiga hundar. Ki åker med mig från lägret hem för att gå kurs med mig för Siv. men det får bli ett eget inlägg.

 

 

Våren är äntligen här och med den – Skotträning och siktet ställs in mot lägre spår.

Så är snön borta och jag måste ta tag, på allvar i vår träning för att kunna uppfylla målet med uppflytt till högre klass i Bruksspår innan semestern. JAg vill klara det utan att lägga Buz i platsliggningen (5 minuter med 4 skott) för vi är inte riktigt klara där. Det borde finnas en chans att klara av detta ändå, om jag nu tränar och tränar spår så vi fixar både tid och alla pinnar. Buz känns just nu lite slö, men jag skyller det på att det gick från + några grader till +24 på bara någon dag. Detta påverkar oss i lydnadsträningen framförallt där vi helt har tappat farten. Men Spåret går fortfarande bra. I helgen bad jag Mats gå ut och lägga ett 1 km långt spår. Det tog tid att lägga ut det, när han väl kommer hem lägger han sig raklång i soffan och stönar. Ganska trött och efter att ha tagit upp spåret förstod jag  varför. herre jisses vad det var brant uppför och nedför.

Bitvis fick jag lov att släppa linan för att ta mig upp/ned på alla fyra. Men Buz tuffade på, trotsade störningen av rådjur och fortsatte fint vare sig jag hängde bakom i linan eller inte.

Vid ett tillfälle fick jag ropa tillbaka henne för att få ordning på hela ekipaget, tungan började här hänga lång. Vi var väl uppe på 600 meter. Men sedan tuffade hon vidare.

Tills vi hade gått ett spår på 836 meter men jag hade gått lite längre. Dock tog det sin tid på 33 minuter. Hade det varit tävling så hade vi inte gått i mål på denna tid. Vi ska klara kilometern under 30 minuter. Så nu får vi börja träna kondition på både Buzet och mig.

Snart är det dock dags att anmäla till tävling. Så det är bara att jobba vidare.

Skotträningen har börjat och Buzet är superduktig även där. Lägger sig frivilligt med ryggen mot skytten och har lägre förväntan än vad hon hade förra året. Kanske vi kan få till platsliggning även i Brukset till högre eller eliten. Men det blir en senare fråga.

Redan en vecka sedan valparna åkt

Nu är det en vecka sedan valparna lämnade oss. Buz är sitt normala jag och vi jobbar vidare på att bygga hennes (och min) kondition och fysik. Idag har regnet öst ner och vi låg i hemmahamnen hela förmiddagen. Nu på kvällen klarnade det upp men inte så jag ville simträna Buz. I stället blev det att ta tag i uppletandet. En korridor 5* 50 meter med en sak i bortre delen. Skickade utan synlig utläggning och det var hon inte redo för. Letade förvisso men så vi gör på promenaderna. Så tillbaka och Mats fick på nytt gå ut i rutan. Nu blev det hög förväntan (stön) och full fart hela vägen ut. Snygg hämtning och två sekunder innan hon kom tillbaka i full fart. Lek hos mig och hög förväntan. Inte intresserad av godis ingenting bara viljan att springa. Men fick snällt sitta och vänta tills hon var tyst innan hon fick explodera i full galopp. Nu var det ingen tvekan fill fart ut hämta och full fart in. Nu fick Mats gå ut medans vi kampade. Kampade rejält när Mats kom tillbaka avslutade jag leken ställde upp och belönade tystnad med lek upprepade 2-3 ggr innan jag skickade ut henne. Tyst innan och full fart ut och in. Upprepade samma, lek till Mats lom tillbaka. Belönadectystnad vid start med lek. Kommenderade iväg henne i tystnaden. Underbart härligt.

Måste verkligen jobba med att hon alltid ska ha rätt känsla.

Valpköparna är duktiga att rapportera. Vi har en egen liten FB grupp där 5 av 6 nu skriver, berättar och frågar. Toppen.

Har fått 9 veckors bilder på dem allihop.

received_1745746992121771
Della 9 v foto Elina Calmegård

 

Luna 9 v foto:Elina Calmegård.
Luna 9 v foto:Elina Calmegård.
Disa 9 v goto Nina de Leon
Disa 9 v foto Nina de Leon
Primo 9 v foto Maria Bladh
Primo 9 v foto Maria Bladh
Guido 9 v foto Roder M
Guido 9 v foto Roder Molewijk
Perla 9 v foto Cecilia Norrbrink
Perla 9 v foto Cecilia Norrbrink

Från plan till handling

Jag är ju en riktig nörd när det gäller planering och uppföljning, framförallt planering. Jag vet med mig att om jag ska komma igång behöver jag nörda ordentligt. Nu har jag hittat något som kanske passar mig perfekt, eller det är ju faktiskt en blandning av allt möjligt jag gillar. Pyssla (nu för tiden blir det inte så mycket men tidigare när barnen var mindre pysslades det varje dag både hemma och på båten. Varje vår köpte jag massor av prylar, pennor, papper för att vi skulle kunna ha mysiga pysselstunder tillsammans.  Detta sakanar jag till vis del, så när jag hittade BuJo tänket föll alla bitar på plats, jag fick utnyttja min kreativitet och samtidigt nörda i min hundplanering. Så tidigare i veckan sa det ”klick, klick” på tangenterna och en ny fin bok och lite pennor beställdes. I går när jag besökte mor på sjukhuset passade jag på att hämta upp dem, sedan blev det en sen natt. Tittade i FB gruppen ”Bullet journal för hundtränare”  Sedan satte jag igårng och det lät inte dröja på sig utan, kalendern växte och blev mål och målen börjades brytas ner:

20170813_123423

och nu kliade det i fingrarna att komma igång 😀

En träningsdag i solen

20170212_193339

IDag blev det en underbar hunddag. Dagen började med en ”Powerwalk” med hundarna i midjebälte utefter sjön i SOLEN, helt fantastiskt. Därefter lämnade jag Ella hemma och tog med mig Buz ut till min andra brukshundsklubb. Där hade ”Brukssatsningsgänget” samlats och körde uppletande samt budföring i två stationer. Jag hade inte tagit med mig Buz arbetstäcke och jag kände att vi behövde träna det var många som stod i kö till att köra uppletande. Nere vid budföringen var det helt lugnt och jag fick tillfälle att köra på en helt ny person. Buz var taggad och nosig på väg till planen. Väl på planen fattade hon direkt vad som gällde och tanken ”kan själv” dök upp. Det jag tar med mig från detta är

  • Inget strul hos mottagaren med att Buz ska sitta korrekt, satt hund sitter. Däremot kan man hjälpa Buz in i rätt position om det behövs, men bara när jag säger till och då med någon som vet hur jag vill ha det.
  • Vara noggrann med att Buz kommer in och verkligen landar hos mig. Tanken måste vara jobb inte tillbaka för härlig kamplek.

Därefter fick jag vara ”en i gruppen” när Peggy tränade framåtsändande. Jag har ännu inte riktigt hela det momentet klart för mig. Så det var kul att se. Så idag har jag lärt mig att man har bara ett jämnt antal i gruppen 2 eller 4. Peggy la en matttarget (fast hon hellre ville ha en targetpinne men det gick inte att få ner i marken) 7-8 m före gruppen som hon skickade sin hund till, Där skulle hunden sakta in och gå i genom gruppen. Ett moment som är roligt att träna men väldigt tidsödande. Så mitt nästa steg är att Buz från fot ska springa ut till targetmatta/pinne. Blir spännande men inget jag ska lägga ner tid på nu.

Peggy tittade på Buz framförgående och tyckte inte jag skulle peta i det mer utan i stället gå för sändandet. När det går att sätta ner targetpinnarna så ska jag sätta upp dem Låååångt ifrån varandra och gå i mellan så jag får avståndet. Detta moment ska jag ju ha klart till hösten, så det fortsätter vi träna.

Vi pratade också igenom krypet, där hon tyckte jag är för ”feg” upp i tävlingsställning och belöna i början bara någon förflyttning. Buz har tekniken nu ska bara jag bli tävlingsmässig och Buz bli kvar på backen tills hon får ett kommando för att komma upp. Hur svårt kan det vara?

Maria och jag körde igenom Dirigeringsapporteringen och det är bara att skratta, Buz kändes lite vimsig, om det beror på kommande löp eller att vi flyttade ut träningen för första gången i år vet jag inte. Men hon ville bara till vänster skål (vi använde godisskålar idag) men inte genom att svänga vänster utan hon svängde höger men sprang till vänster skål VARJE gång. Gör om och gör rätt. Pipet förbättrades avsevärt om det beror på att vi var ute eller använde skålar istället för apporter vet jag inte.  Men det gick ju iof bra även inne i torsdags.

Blev även lite ordförståelse och backa, fast jag vågade inte dra på då jag hade dubbar på skorna. Det värsta som skulle kunna hända är att jag kliver på henne.

En underbart härlig dag med underbara, trevliga, hjälpsamma människor. Superkul

Bruksgänget (Söndagsgruppen) i Nykvarn

20161223_161151 20161223_161253

Såhär dagen före julafton hade vi bokat tid i Nykvarn, en underbar hall för att köra budföring och Framförgående mm. Vi började värma upp, jag utanför planen för att sedan göra en ingång. Rutan var uppställd på samma ställe som när jag var där på tävling, Det blev blicksläpp och ut igen. Därefter satt hon som en smäck, drog på ett längre fotgående direkt utan blicksläpp där jag hade fokus på att i huvudet sjunga min takt. Körde även ett längre långsam marsch vilket också kändes bra. Tjohoooo.

Under uppvärmningen hann jag också med att köra en dirigering, Z utan koner och lyfta vittringspinne, återigen Tjohoooo känns som om vi är på G.

Under mina 10 minuter ville jag ha en ”nonsenkommendering” för att jobba med Buz uthållighet (överträning) där vi inte vet vad som komma skall och vi får jobba båda i ovisshet.

et började med ett FF där Åsa gick runt och störde bakom oss. Fram till uppställning för hopp,  jag gick över till andra sidan och fick tilsägelse att göra 3 skiften i Fjärren. Detta tycker jag är extra svårt då jag känner hon behöver  förberedelse som jag inte kan ge henne. Därför börjar jag lägga henne ner och kör sedan tre skiften. (JAG GÖR FEL HANDTECKEN på sitt vilket resulterar i ett stå, Buz gör rätt som handtecknet jag ger henne) Jag fortsätter med ett sitt och ett stå och får sedan ”order” från Annette att kommendera hopp. Buz har hela sitt tänk på bakåt i ett ligg men hoppar superbra. Vi vänder om och fortsätter FF mot rutan, rakt in i rutan där vi gör halt sedan höger om halt (här släpper hon rejält) tar upp henne i ett stå går ifrån och gör andra delen på en ruta. När hon kommer till mig blir det återigen ett höger om halt och skick mot konen, Ett litet pip kommer över hennes läppar av frustration (Belöningsförväntan eller ovisshet svårt att svara på)  Efter runda som hon gör bra är det uppställning för dirigering återigen ett litet pip sedan går det fint, Vid konen lägger jag en gobit som hon fokuserar på när jag går tillbaka och hon sköter uppgiften perfekt både att fokusera äta sedan springa och ta rätt apport. Väl tillbaka så går jag iväg och belönar henne efter 10 steg. Superduktig är hon och jag är nöjd att hon inte brakade loss helt i ljudande. Jag tror att dessa kedjor (om de inte kommer alltförofta) är supernyttiga för Buz. Vi har inte gjort dem på ett tag men jag upplever att pipen har försvunnit mer och mer och kommer försvinna än mer om jag fortsätter och övar upp henne i att inte behöva veta och att vara uthållig. Annette är superbra att köra detta med.

Sedan körde vi 6 sträckor Budföring, Buz är toppen, gillar verkligen att sträcka ut och älskar att kampa både med Åsa och Carin.

Nu ska vi slappa det är ju ändå julafton i morgon.

 

Sista passet för denna vecka

Är i Ridhuset, nu väntar oss 3 dagars vila med lite småpyssel hemma.

Egentligen skulle vi haft 2 underbart härliga dagar i Kungsör bl.a. återträff med Maria. Men jag min dumma nöt glömde betala hallen i tid den blir då automatiskt avbokad och någon annan hann boka på sig på ”våra” timmar. Blir ibland så himla trött på mig själv.

Så nu försöker vi hitta en ny tid för Kungsör. Det positiva är att jag hinner lite längre på mina beting och att vi förhoppningsvis hinner träffas innan ledigheter så vi hinner mängdträna då.

I kväll i ridhuset upprepade jag gårdagens träning. Dvs moment och detaljer. Det blev Rutan, platsliggning, dirigering, fjärr, inkallning, z, kryp, framförgående och backa.

Mest glad blev jag för backandet, med en stilla hand vid låret kom vi långt.

Bästa informationen fick jag runt dirigeringen där Buz blir mycket störd av ”dummy” apporten när jag gick fram till den och lyfte den efter jag lagt ut den hon ska ta. Men hon tar en korrektion och drar sedan och hämtar rätt.

Fick dock bara en helt korrekt på film. Mest lyckade träningen är Rutan där springa rakt igenom har givit oss glädjen tillbaka. Dessutom ett klockrent ställande på min signal. Tjohooo.

Där vi har längst kvar är krypet. Har backat en del för att få till ett toppen kryp. Därefter kommer framförgåendet. Där har jag fått till ett ökat tempo men saknar att hon går rakt (mot ingenting) hon drar sig lite åt vänster och vill gå framför men förskjutet mot mig.

Men det är fantastiskt roligt att träna.

Veckans ”fem snabba” blir

  • rutin för ingång på plan
  • rutin Fria följet
  • backande
  • Ingångar
  • Sitt till ligg (med fokus på vänstertassen)

Egen PT

Igår var vi på klubben. Jag var tidig för jag ville hinna träna innan skotten och innan jag skulle hålla i jourträningen. Dessutom behövde jag öppna åt Pia som skulle skjuta.

Pia stod på parkeringen när jag kom. Redo att förbereda sig. Jag hann träna det jag ville innan det var dags för skotten. Nu har traktens lägrespår varit så det var bara jag, Pia och en till på klubben ( som ville kolla skotten innan BPH)

Så hon ville vara på avstånd, vilket gjorde att jag fick världens chans att se hur högt i aktivitet Buz hamnar nu när vi var alldeles själva. Därför la jag Buz med ansiktet mot skytten med en köttbulle framför. Meddelade Buz att ”nu kommer skott” Pang, Buz låg kvar. Fick gå på sin köttbulle efter 20 sekunder. Därefter la jag henne med ryggen mot skytten. PANG, Buz låg kvar och fick återigen resa på sig efter 30 sekunder. La henne igen med ryggen mot och gick 10 meter ifrån, PANG ny köttbulle och lite lek. 5 skott körde vi sedan gjorde jag en låååång inkallning med skott på halva sträckan. Superduktig tjej som inte vek av över huvudtaget utan kom snabbt och säkert.

Det är inte varje dag man får en egen PT i sin skott träning. Tjohooo

 

 

Ibland får man ändra sina planer

IMG_4847Mitt mål var att starta lägre spår nästa vecka och göra det utan platsliggning. Jag har nu bestämt mig för att lägga ner det målet. Spåret känns ok, det hade vi nog klarat. Men att ”hetsa” fram ett kryp till nästa vecka känns inte juste mot Buz. Mitt beslut att inte påbörja krypet förens efter Gävle av rädsla för att det ska förstöra platsliggningen känns fortfarande som ett korrekt beslut. Jag trodde vi skulle hinna i tid ändå. Jag har varit duktig på att se till att träna stadga och platsliggning mycket samtidigt som jag tränat kryp. Så jag ser ännu inget ”skit” i platsliggningen. Det jag också tränat mycket nu innan Gränna är lk2 Fjärr och se där har krypproblematik smugit sig in. Buz har svårt med låsta framtassar i skiftet sitt till ligg. Det tog ett tag innan polletten trillade ner, men när jag såg hennes beteende och reaktion på mina rörelser så bestämde jag mig att säkra upp fjärren och sluta träna krypet inför Gränna. Med mer träning har jag nu fått tillbaka fjärren (hemma och inne, men den börjar visa sig även ute fast vi har en bit kvar innan jag anser att momentet sitter)

Nu är det bara en vecka kvar till lägre, så då blev beslutet enkelt. Mail går iväg till sekretariatet idag så de kan ta in en av reserverna. Själv måste jag besluta mig om vi ska ut och tävla lydnad, i år eller starta nästa år.

 

Pepp clinic med Maria Brandel

20160821_120523-1Idag tog jag en tur ner till Kungsör, då Maria skulle ha en fortsättning från förra året på temat ”valp till stjärna” denna gång med fokus på detaljer och moment. Trots att jag nu läst boken framifrån och bak och har den liggande vid nattygsbordet som uppslagsbok så är det alltid något nytt som kommer fram. Det som är intressant med Maria är att hon alltid förädlar sin kompetens, analys och träning. Vilket gör henne så intressant.

5 timmar satt vi och lyssnade, tittade och frågade. Vi hann inte med alla moment men det var många av de tunga momenten som hanns med både i lydnaden och i brukset. Med sig hade hon några tjejer som jag sett eller hört om förut som jag tror är hennes träningskompisar. Dessa två, Maria och Lena, förgyllde clinicen än mer.

Följande moment fokuserades på

  • Fotgåendet
  • Krypet
  • Apporteringarna (delar, dirigeringsapportering, tungen, nya rundamomentet)
  • Framförsändandet
  • Inkallning med ställande och läggande
  • Gruppmomenten (nya)

Blev så inspirerad så Buz fick sig två träningspass. Det ena ute i regnet med grundträning. Så mycket jag vill göra och så lite tid att göra det på.

20160821_150626-1-1