Kategori: Viltspår

Varför göra något enkelt – när man kan göra det svårt?

Idag blev det ”tidig” uppgång. För att hinna lägga och gå spår innan värsta värmen. Så tidigt var det ju nu inte utan vi träffades runt 8:50 Åsa, Annette och jag. På samma plats som för 2 dagar sedan. Annette skulle gå sitt eget spår till Gucci, medans jag och Åsa bytte spår. Åsa la ett spår till Buz på samma ställe som Gucci hade sitt för två dagar sedan.  Jag känner mig ju ganska trygg i Buz spårarbete så visst funderade jag på hur hon skulle gå nu när vi, jag, Åsa, Annette samt Gucci gått där för 2 dagar sedan (I viltspåret pratar man ju om att mark är förbrukad i 10 dagar efter man har lagt spår där) och sedan att Åsa går ut ett nytt spår i precis samma område, nästan samma sträckor. När spåren var utlagda, gjorde vi ett ”prova på” viltspår till Frisbie. Dvs ett kanske 150 m spår med blod och klöv, med direktpåsläpp. Buz låg med bakluckan öppen, aktivitetsnivån var lite hög när vi stod utanför bilen och hon hade klöv och blodvittring. Men jag stängde bakluckan och gick ut spåret med Annette. Därefter tillbaka för att gå spåret med Frisbie. Hon tyckte det var superspännande och hon var supernoggrann. Gick fint ringade mycket lite i en vinkel. Klöven var toppen.
Därefter var det dags för våra spår. Telefoner lånades ut till varandra så att alla kunde följa sitt spår på telefonen. Superbra hjälpmedel, men kan visa lite väl mycket fel känns det som.

Målet med dagens spår var att säkra upp markering av pinnarna och därefter att jobba med aktivitetsnivån vid varje pinne. (Vis av erfarenhet av senaste viltspåret) Idag hade jag kattmat med mig i fickan, kladdig, luktande god. Tror kanske det är det bästa Buz vet. Det är ju en bra aktivitetsmätare att se om hunden äter. Gör den det är aktivitetsnivån bra, i min och Buz värld. Så planen var (som jag också höll mig till) markera pinnen, lek, äta kattmat, vattnas, sitta några minuter och sedan ett varsågod att fortsätta.

Buz väntar på att få gå på spåret igen

Vid första pinnen så var Buz inte intresserad alls av något annat än att få gå på spåret igen. Men nu var det planen som gällde. Tillslut tvingade Buz sig till att ta en liiiten smakbit av den luktrika kattmaten. Vatten var inte heller intressant, men jag tvingade henne genom att ta lite vatten i handen och dutta på nosen. På spåret igen.

Spår VelamsundDet märktes att hon hade koll på mitt tidigare spår, så hon slog lite vid några tillfällen, men gick snabbt tillbaka till sin spårkärna. Vid varje pinne blev kattmaten mer och mer intressant och hon kunde även dricka. Vid näst sista pinnen när jag bad henne sätta sig, la hon sig ner. Kattmaten njöts utav och vattnet dracks. Åhh vad mysigt det var. Från att ha haft en Buz som bara belönas av spåret, leksaker, godis eller annat är helt ointressant. Så har jag nu en Buz som faktiskt fattade att hon får fortsätta även om vi tar en lite ”break” mitt i spåret. Vilken framgång.

Var är min kattmat

Vid slutapporten låg även en liten burk med kattmat. Hon såg först bara pinnen men blev sedan nyfiken på vad jag höll på med när jag sakta sakta öppnade locket på burken. Supergott även den varianten, sedan mös vi och jag berättade att hon är den allra bästa kompis man kan ha. Reste på oss och hon ville fortsätta spåra. Jag förstod att Åsa borde ha gått ner på en närbelägen stig, men Buz ville fortsätta i blåbärsriset. Då känner jag igen mig. Vi var precis vid Frisbies viltspår, men när jag ”ropar” på Buz kommer hon och vi fortsätter på stigen, vilken Jackpott 😀 att hon väljer personspåret trots att hon borde ha redan haft viltspåret i näsan vid slutapporten och att hon sedan väljer att gå tillbaka till bilen istället för att slå in på viltspåret. En fin utveckling i att minska aktivitetsnivån i Viltspåret 🙂 så himla nöjd med dagens träning. Trots stora, svåra störningar går hon rätt och är så himla bra. Idag är hon dyr.

 

Övertygande spårarbete i ett behagligt tempo – 17 min

Idag fick jag protokollet för Viltspåret vi gjorde förra veckan. Så här skrev domaren Thomas Persson:

Ett övertygande spårarbete i ett behagligt tempo. löser återgången perfekt. ligger mitt i spårkärnan. Tyvärr piper hunden vid skottprövning. Mycket väl förd.

Japp, kan inte annat än hålla med. Nu får vi se hur Årets perro resultaten räknas. Räknar man poäng eller antal första pris och hur ligger de andra till?

Planen är att nu jobba vidare med personspår inför en möjlig spårstart senare i höst. Om vi ska tampas med pipandet så får det bli en senare fråga. Men spåra kan hon min pärla, så himla duktig.

IMG_4847

Gör om och gör rätt

 

Igår var jag besviken och ledsen, vilket är en sida jag inte så ofta känner eller visar. Men om det är en dålig sida som någon gång visar sig så har jag faktiskt en motvikt till den och det är en jäklar anamma sida, en lösningsorienterad sida där hjärnan aldrig slutar tänka i ”hur ska det lösas”.  Provet gick jag kl 16:30, inlägget skrev jag kl 19:17 och följande meddelande skickade jag till Ki kl 00:15

samtal

Ki är världens bästa Ki, spelar ingen roll vilken tid jag behöver bolla hon finns där. Så då gick hjärnan igång. Funderingarna kommer. Fortfarande har hon aldrig låtit så tidigare, fortfarande tror jag löpet är en av bovarna, men efter massor av analyserande så inser jag att Buz ljudar när hon förhindras och har för hög förväntan/aktivitet.

  • Först såg/hörde jag det vid vattnet. Om hon inte fick en pinne/boll eller annat som kastades i så hon kunde simma ut och apportera.
  • Därefter så kom ljud i apporteringen. Precis när hon ska kasta sig iväg och hämta apporten.
  • Så nu vid stoppet på spåret när ”jägaren” ska iväg och ”skjuta rådjuret”.

Det finns alltså ett mönster och jag kan inte blunda för det, utan måste ta tag i hela situationen. Först i spåret blev det till ett STORT problem, tidigare på en ”acceptabel” nivå, lätt att ignorera. Men nu är det slut på det.

Det som finns att lära sig i detta för mig är att ALDRIG släppa igenom det minsta lilla jag inte vill ha. Detta är lättare att säga än att göra, men ändå så sant.

  • Det gällde stadgan när hon var 5 månader, där har jag lyckats väl.
  • Det gällde gå fint i koppel när hon var runt 1,5 år, även där har jag (oftast) lyckats väl.
  • Nu gäller det att ”få göra” bara när aktivitetsnivån är rätt.

 

Note to myself – Lägg ner all verksamhet när Buz löper…

IMG_4847

Man lär sig hela tiden. Det kan inte undgått någon, som läser här, att vi har löp i flocken, ja Buz då. Sanna och jag hade bokat tid med en viltspårsdomare för att försöka ta ytterligare ett första pris, för att vara med och kämpa om ”Årets viltspårsperro”. För att ha en chans på det behöver jag flera förstapris i rad än de tre jag redan har. Så idag bar det av till Gålö, ny domare för mig Thomas Persson från Spaniel Retriever klubben. Först ut var Hugo, efter lite krångel i upptagsrutan tuffade han på och fixade ett första pris, Heja Hugo.

Hugo 1

Därefter var det Buz tur, Vi fick upptagsrutan och iväg gick vi. Buz tog upp spåret direkt. Nästan för enkelt, tyckte nog både Buz och jag. Så Buz går tillbaka och säkrar upp spåret en gång till. Därefter bär det iväg och hon jobbar fint i linan. Hon har gått bättre (hon lyfte huvudet typ 2-3 gånger, så jag stannade) men tuffade på. När vi skulle stanna och invänta skottet kändes det fantastiskt roligt, när Thomas gick iväg för att ”skjuta” så gick Buz upp i förväntan, så pass så att hon ljudade hela tiden tills Tomas kom tillbaka. Jag försökte få henne lugn så hon skulle klara av att gå på spåret igen, vilket hon gjorde med förhöjd aktivitet. Spårar dock noggrant sista biten och visar mig tydligt var klöven låg. Tomas var imponerad av hennes spårarbete, sa att hon legat 1-2 decimeter från spårkärnan hela vägen. Frågade också om hon brukade ljuda så här menade på att annars hade det inte varit något problem till bra omdöme då hon gick jättefint. Nu fick vi ”bara” ett andra pris. Det värsta var att jag blev så besviken, jag brukar aldrig bli det i hundsammanhang. Men jag såg ju hur fint hon spårade och hur fint det måste sett ut även i domarens ögon, att då falla bort pga ljudande. Detta innebär i alla fall att vi avslutar vår korta karriär inom viltspåret. Nu har vi fått championatet, missat ”årets perro titeln” och jag känner ingen jägare som behöver en eftersökshund och jag är fortfarande besviken, på mig själv. Borde väntat till efter löp, då hon är mer stabil. Borde ha funderat ut en strategi hur jag skulle hantera den ökade aktivitetsnivån och därigenom ljudandet som kom, i alla lägen. Men det är av misstag vi lär oss, den hårda vägen.

 

 

fredagsnöje

20160715_111322Efter en mysig middag med familjen går maken och vilar lite i soffan. Själv drar jag på mig skorna plockar fram Buz nya sele och beger mig till skogen. I morse gick jag ut ett blodsprängda som jag inte hinner ta i morgon.

20160715_211706-1

Buz står redo att hoppa ur bilen för att hitta sitt spår. Hon vet exakt vad vi ska göra. Hon har satt på nosen så snart framtassarna tagit mark. Det här är vad hon verkligen gillar. Rutan var absolut inga problem trots att vi gick runt åt ”fel håll” nästan hela spåret var klockrent förutom på ett ställe. Jag ville se om hon kunde lösa problemet. Idag gick det inte så jag fick sätta henne på spåret igen tur jag snitsigt väl.

Annars var hon mer klockren än GPSen visade. Snitslarna var bra att ha.

 

Glömde stänga av appen där slutet var så vi hann gå någon hundra meter extra innan den stoppades.

Buz bästa belöning är att gräva ner skansen.

20160715_214233-1 Nå nu måste här sovas för i morgon hämtar Mickel mig 7:10 då det bär av mot Norrtälje och SM i RL och Lydnad. Heja Martinez och Strate.  Två deltagare från vår klubb i Lydnad.

Väl värd sitt HP

image

Sug på den, det gör jag. Blir barnsligt glad över domaren Roger Skoglund fina lovsång. Dagens omdöme
”Gör i dag ett kanonbra spår från start till Klöven,  ringar  utmärkt i återgången. En riktigt duktig tik. Väl värd sitt HP”
Roger säger också att det var så nära igår och han med glädje delar ut HP.

Buz var lika på idag trots ett fint spår igår. Direkt efter start visar hon tydligt att hon har hittat spåret. Vädrar och undersöker noggrant spåret, nervositeten är som bortblåst och jag kan bara njuta och hänga med. Fint tempo, nosen i backen hela tiden, enligt Roger gjorde hon några avstickare på 2-3 meter vid rådjursstråken, innan hon gjorde rätt val. Hon gjorde klockrena val där många hundar gick fel ( även jag, om jag inte lämnat över ansvaret på Buz, kan jag säga) som imponerade på domaren. Det var fantastiska 16 minuter i skogen. Roger frågade om Buz inte skulle flytta dit och tyckte det var synd vi bodde så långt bort. Han ville se henne på ett ordinarie prov där han menade på att om hon gick som idag skulle bärga en stor rosett.

image

Då Pax blev Champion igår så körde Ki Kola. Kola fixade ett svårt spår som både räv och rådjur gått omkring i. Inger som dömde Kola var nästan överraskad av att klöven var kvar.

image

Nu kör vi till Bengtsfors Brukshundklubb  för lite lydnad.