Tagg: Film

Sista passet för denna vecka

Är i Ridhuset, nu väntar oss 3 dagars vila med lite småpyssel hemma.

Egentligen skulle vi haft 2 underbart härliga dagar i Kungsör bl.a. återträff med Maria. Men jag min dumma nöt glömde betala hallen i tid den blir då automatiskt avbokad och någon annan hann boka på sig på ”våra” timmar. Blir ibland så himla trött på mig själv.

Så nu försöker vi hitta en ny tid för Kungsör. Det positiva är att jag hinner lite längre på mina beting och att vi förhoppningsvis hinner träffas innan ledigheter så vi hinner mängdträna då.

I kväll i ridhuset upprepade jag gårdagens träning. Dvs moment och detaljer. Det blev Rutan, platsliggning, dirigering, fjärr, inkallning, z, kryp, framförgående och backa.

Mest glad blev jag för backandet, med en stilla hand vid låret kom vi långt.

Bästa informationen fick jag runt dirigeringen där Buz blir mycket störd av ”dummy” apporten när jag gick fram till den och lyfte den efter jag lagt ut den hon ska ta. Men hon tar en korrektion och drar sedan och hämtar rätt.

Fick dock bara en helt korrekt på film. Mest lyckade träningen är Rutan där springa rakt igenom har givit oss glädjen tillbaka. Dessutom ett klockrent ställande på min signal. Tjohooo.

Där vi har längst kvar är krypet. Har backat en del för att få till ett toppen kryp. Därefter kommer framförgåendet. Där har jag fått till ett ökat tempo men saknar att hon går rakt (mot ingenting) hon drar sig lite åt vänster och vill gå framför men förskjutet mot mig.

Men det är fantastiskt roligt att träna.

Veckans ”fem snabba” blir

  • rutin för ingång på plan
  • rutin Fria följet
  • backande
  • Ingångar
  • Sitt till ligg (med fokus på vänstertassen)

Vardagen faller över mig

Arbetet tog fart direkt första dagen men denna vecka är det verkligen full fart. Onsdagar kommer även  höst intas vid hemmets köksbord i telefonkonferenser. Idag har jag klarat av fyra projektmöten. Där i mellan har jag gjort ett antal ”5 snabba” med båda hundarna. Ella har fått shapa fram raka ställanden framför mig, bakdelskontroll på högersidan på ”pallen” kliva i och ur tvättkorgen och backa upp på tvättkorgen som var upp och ner.
Buz har fått träna på att inta utgångsposition för att starta lek, Fjärr efter kamp, och kryp. Mysig träning när man har några minuter här och där över och det regnar ute.

Krypträningen går framåt, om jag kommer hinna till lägretävlingen är dock ett frågetecken, men vi jobbar på det. På en vecka och 3 träningspass sedan senaste filmen ser det nu ut så här. (Ursäkta Ellas skall i början, hon ville vara med)

 

Oavsett om vi hinner eller inte så tycker jag hon går framåt och det är roligt att träna henne.

Självklart kör jag även olika typer av platsliggning, där det också går framåt. Oftast får jag haktryck men som i kväll på en regnvåt appellplan 10 meter ifrån agilityplan där de tränade ”dunk” träning på gungan hade hon svårt att få ner hakan. Men hon låg helt stilla.

Måndagen träffade jag träningsgänget och tränade Ella i RL, nu börjar det bli hög tid att anmäla henne till mästarklassen, om vi är klara nja, det kan man nog inte säga. Jag kommer nog aldrig bli klar med Ella. Så varför inte köra. Jag har mailat Nyköping för att se om jag får efteranmäla mig till deras tävling annars får det bli nästa tävling jag hittar på SBK tävling.

På tisdag var det Buz tid på klubben. Fotgåendet var under all kritik, men får hoppas att tidigare fotgående finns kvar om hon får vila lite. Resterande program gick helt ok. Rutan är återigen lite grund efter lite missar under Sivs träning, men den hade givit fina betyg. Hon var helt tyst under apporteringen och hoppet. Så det kändes gott. Framförgående med koppel och lite högre hastighet försökte tränas in. Sitter lite långt in. Men jag hoppas hinna även det på 3 veckor.

Det måste bli massor av träning under de närmaste veckorna.

 

 

Börjar se en ljusning

Så nu börjar vi få en tystare Buz. Försöker varva fokus/lugna moment med fartfylld moment. Korta träningspass och vila mellan passen i öppen bur.

Vi fortsätter så några gånger/dagar till innan jag analyserar och kanske lägger på något eller förändrar upplägget.
Det känns kul att ha lagt in en nyinlärning som långsamgående i kedjorna. Behövde en övning som kan användas för att få till ytterligare fokus utan att tjata.

Måste tänka till runt fokus i fotgåendet. Tycker inte vi kommer in i bubblan längre. Känns inte alls roligt just nu. Kändes mycket bättre innan jag bröt ner det för att få bättre flyt. Hoppas hitta några nycklar där.

Två steg framåt och ett steg tillbaka

Då så har jag jobbat igenom mina tankar och analys av tidigare inlägg. Brutit ihop, brytit ner och kokat ihop en plan. Känns bra 🙂 och kommer troligen involvera massor av människor och deras hundar. Den delen är den värsta,att jag måste be andra om hjälp, kan själv, vill själv har alltid varitviktigt för mig. Eller, de är nog fel uttryckt, jag är för feg att be om hjälp är nog närmare sanningen. Men det måste det bli ändring på om jag ska få till denna plan.

Plan:
Min tanke är att utgå från tydlig förberedelse och ingång på plan (för gruppmomenten) och bygga därifrån, Svårigheterna kommer börja med, att utan hundar bara få TL att bli positiv i Ellas ögon. Tanken är att byta TL ofta och att TL får sköta det mesta av belöningsarbetet (med komplement till Externbelöning bakom utanför plan) Börja med att belöna upp startpunkten, därefter min ryggtavla som lämnar, till att jobba ut mig på avstånd och sist lägga på tiden. Där också förutom att ha olika TL även lägga på störningar i form av TL i solglasögon, keps, fladdrande jacka, skrivare som springer in på planen, plastpåse som prasslar, boll som rullar osv. När attityden känns rätt lägga på en känd hund, öka på med ytterligare en hund för att försvåra mer och mer tills Ella klarar okända hundar, då backa tillbaka bandet igen och lägga på platsliggningen och öka på på samma sätt. På detta sätt hoppas jag att TL ska bli ”Ellas vän” som hon kan fokusera på även när jag försvinner bakom skranket. Dock kommer det gå åt många träningspass och många hundar och människor för att få till det. Några reflektioner, tankar och idéer?

Min största oro ligger i att få förväntningsljudande i det hela, det är en fin balansgång.

Parallellt med ovanstående plan ska jag träna in haktryck i platsliggning med belöning vid Ellas vänstra skinka, variera tiden för Ella att ligga (häromdagen blev det 6 minuter med haktryck i köket) Samtidigt minska kommunikationen oss i mellan under gruppmomenten.  Jobba med runda cirklar i vittringen, rutan och ställandet i inkallningen samt minska tugget på apporteringarna står också i planen. Samt en kedja varje dag, minst 2,5 moment. Många avslut i nästa moments startposition, för att öka förväntningen på att snabbt sätta sig vid utgångspunkten. Dock har jag inte kommit på hur jag ska träna Ella att sitta med stilla huvud i sitt i grupp.  Dessutom för skojs skull har vi börjat träna dirigeringen med skålar, ordförståelsen inför z  kunna stå vid  en punkt (framtida kon) och springa ut till rutan när jag dirigerar. Jag jobbar hårt för att utmana Ella så att det blir både lite spännande, annorlunda och roligt för oss båda.

Nu när jag då är redo för att komma igång ordentligt så återkommer ett av våra orosmoln, efter en trevlig promenad (uppvärmning), bollkastarsimmning (träning) så tänkte jag börja jobba enligt planen. Nu när Ella var uppvärmd och tränad (fysiskt) så tänkte jag att några inkallningar med ställande var på sin plats. Ella älskar denna övning när bollkastaren är framme. Det ser ut som om hon är en kängru eller gasell hon studsar upp och ner i sin jakt på bollen. Efter två belöningskast, kommer Ella tillbaka  haltandes…… Jag försökte känna igenom och massera lite där det såg ut att göra ont. Senare på kvällen så kan hon knappt gå, jag viker benet lite och hon piper till rejält. Ella är en riktig hårdhuding i vanliga fall så man förstår att det gör ont. Nästa morgon kl 7:00 messar jag en kiropraktor för att försöka få en tid för undersökning samma dag. Eftersom veterinären inte hittade något, som jag var hos för 3-4 veckor sedan. Fick en tid 11:15. Vad skönt det kändes, Eva Solstrand tog emot oss hemmavid och gick igenom Ella ordentligt. Under hela undersökningen och behandlingen berättade hon vad hon kände och märkte. Mitt jobb var att håll Ellas huvud still och se om det Eva gjorde skapade reaktioner hos Ella.

Ella var jätteduktig, en gång ”morrade” hon lite dovt för att markera att där gör det ont. Det var bak i vänster ljumske. Men Eva fick trycka och dra i allafall. Mellan skulderbladen var hon väldigt stel, likväl som i triceps på båda sidorna, framförallt på höger sida. Där även bröstmuskeln var spänd mot skulderbladet. Ella fick behandling även med laser. Nu har vi kört koppelpromenader i snart två dagar. Ella är markant mycket bättre i foten hon haltar på. Jag försöker massera så gott jag kan. Snabba stopp får vänta några veckor. Däremot kan hon börja gå lös i morgon och jag kommer börja simträna henne igen.

Vi kör microträningar i att hålla vittringspinne och apport stilla, endel jobb kvar men det blir bättre och bättre hela tiden. Ella får tugga märgben och hålla på med sökövningar inomhus för att inte bli alltför frustrerad av stillheten. I kväll åkte vi ner till klubben, då jag kommenderade Annette och lite andra under gruppmomenten och i gengäld bad JAG OM HJÄLP, fick tre ingångar på planen med 3 helt nya människor för Ella och det kändes ok att fråga 🙂 och målet att få en Ella som leer fungerade med råge denna gång. Satt sedan kvar en stund som också ingår i min planering för att slappa och inte göra något med andra hundar runt omkring oss. Fungerade bra det med.

Återbesök hos Eva nästa fredag, då hoppas vi att vi ser någon skillnad i Ellas hårda muskler.

Vårt allra första Z

det filmades endel uppe hos Niina. Bl.a. filmade Annette när Ella och jag gick vårt allra första Z. Niina instruerade mig innan att

  • hunden hela tiden ska vara närmast kon
  • jag ska passera hunden med max 50 cm.
  • därför skulle jag inte ”sikta på” kon utan precis bredvid kon så att Ella står 25 cm från linjen och jag passerar linjen på 25 cm på andra sidan.
  • jag ska följa TL som kommenderar när jag ska kommendera (sitt/stå/ligg), svänga vid konerna, när jag ska svänga bakom hunden.
  • jag själv bestämmer upptaget och när jag ska vinkla vid konerna.

Kritiken jag fick efter utfört Z

  • Fina upptag
  • Stabil hund
  • Jobba vidare med Ståkommandot bra och förståelig hjälp (jag visade med handen stå sedan sa jag stilla när jag gick förbi)
  • Går långsam marsch, måste snabba upp mitt gående
  • Var schysst vid konerna (så Ella slipper kliva på dem)

Själv är jag mäkta stolt 😀 vårt första allra första Z. Gullehund

Dagens träning

Idag har jag jobbat hemifrån och kunde smita ifrån på lunchen några minuter för att träna lite i den underbara solen 🙂 Först tränade vi ”ut” dvs det som ska bli springa till konen. Idag var det en vattendunk hon fick runda och komma tillbaka. Lite förvirrat men efter att ha shapat lite så börjar det lossna. Därefter gav jag mig på dirigeringen. Efter ett inlägg på en klubbkamrats blogg om att hon fått en problematik om att hennes hund, lilla P vänder åt fel håll och därför misstar sig på mittapporten tänkte jag till och bestämde mig för att backa tillbaka till 0 och stadfästa att Ella vänder åt höger när hon ska springa ut till höger och vänder vänster när hon ska springa ut till vänster. I detta stå mellan de två yttre skålarna lite fler repettioner så att muskelminnet säger vilket håll hon ska vända åt. Alla skick idag vände hon rätt i så det kändes bra.

Därefter var det dax för lite störningsträning. Jag har ju jobbat mycket med att försöka locka bort henne från min sida, det funkar ju bra när jag har träningskompisar. Jag har ju även jobbat med att hålla godis i höger respektive vänster hand. Gått mot externbelöningar, vänt upp nära belöningarna osv. Som nu oftast fungerar väldigt bra. Nu tänkte jag prova att hålla en boll på snöre i min vänstra hand som dinglar utanför Ellas högra sida, lite störande sådär. Idag gjorde jag 3 försök varav jag filmade det sista, hon fattar snabbt min lilla fröken. Vid några få tillfällen försökte hon ta bollen men i det stora hela fungerade det bra. Att filma är dock sååååå himla bra, jag kan aldrig sluta tjata om det. Här såg jag återigen att jag måste ta tag i Ellas sättanden i friaföljet. de blir alltsomoftast snea med rumpan in bakom mig, istället för raka. Något att fundera på, sedan ser jag i helt om att hon fortfarande svävar ut något.

Apportering

I trean följer efter rutan tre olika apporteringsmoment, Hoppapport, metallapport och vittring. Visst ingår lite mer än själva apporteringen men låt oss hålla oss till den. Innan jag började tävla hade jag en stor FASA, tandvisningen. Jag skulle ALDRIG klara mig förbi detta moment. Jag fasade för att Ella skulle morra, backa, visa tänderna eller rent av skälla på domaren. Inget av detta gjorde hon, nä nu ljuger jag. Uppe i Rättvik morrade hon faktiskt liiiite åt en äldre, militärklädd domare. Visst såg han lite läskig ut men det var tur att det var han, Han hötte lite åt Ella med handen och sa ”du ska inte morra åt mig”, sedan gjorde han det han skulle och Ella gjorde det hon skulle och vi fick 10:a på momentet. Även de andra gångerna vi tävlat gick tandvisningen strålande. Men detta inlägg skulle ju nu inte handla om tandvisning. Men jag tog upp det för att försöka förmedla att med rätt inställning och viss mått av envishet så kan vi få det mesta att fungera. Även apporteringen 🙂

Vid minst 2 tillfällen har jag helt förstört det lilla av apportering vi har haft och fått börja från 0 och inget för att överhuvudtaget få Ella att ta en apport i munnen igen. Nu som följt min gamla blogg kanske har läst om alla möjliga vägar jag tagit. Ella gillar inte att bita och hålla. Vilket gör att hon blir frustrerad och därför gärna tuggar på träapporten/vittringspinnen. Jag har försökt klicka när hon är stilla, försökt få henne att göra fler saker samtidigt (ex.v. fotgående med apporten i munnen, pallen med foten i munnen osv) Men kommit på att den rätta vägen för Ella är att jobba med bollbelöningar, fart, fläkt och glädje. Samtidigt som jag tränar hållfast genom att dra i apporten. Efter 1 års jobbande med dessa moment kan jag nu säga att visst jag har lite tugg kvar och visst kan hon ”kasta” vittringspinnen ett kvarts varv i luften innan hon är framme hos mig. Men jag ser en ljusning, en dag när jag tog och kastade träapporten som en slät inkallning så var hon snabb som vinden. Hon tog apporten innan hon hunnit bromsa och kastade sig tillbaka mot mig. Jag trodde jag drömde så jag gjorde om och gjorde om. Efter tredje kastet sprang jag in efter en kamera och dottern som fick filma Ella fortsatte rycka åt sig apporten med samma iver och glädje. Vilken lycka för något jag aldrig trott, detta gör att jag tror vi har en chans att komma vidare i vår träning och utveckling.

färdigt moment nej men en härlig energi 🙂