Tagg: Löp

Nu tar vi tag i det!

Hittills har semestern efter Gävle rullat på i sakta mak. Promenader, lite träning på tomten osv. Men vid Buz förra löpcykel hamnade vi i en tråkig period med skendräktighet vilket visade sig i en ”dimma”. Hon var oinspirerad, ”pipig” och ”långsam”. Nu kan ju vän av ordning tycka att jag ska låta henne få lugn och ro, det kan ju inte vara så roligt att ”tvingas” träna. Personligen tror jag inte att ”icke gravida” hundar mår bra av skendräktighet och även om, för mig, inte träningen är viktigast så ger det mig en signal om hur hon mår. Om jag då genom motion och reglering av mat kan få henne snabbare ur denna koma så tror jag det är bra för oss alla.

Matreglering är inget problem, Buz är inte stor i maten någonsin och just nu är hon än mindre. Så det jag kan hjälpa henne med är motionen. Så igår åkte selen och cykeln fram. Det blev en kvällstur när värsta värmen lagt sig. Springern på cykeln är ett nytt påfund för oss båda, men jag börjar gilla den. Det är mycket enklare för mig att cykla utan att ha ett koppel i handen. Vi cyklade kanske en kilometer eller så, gick lite i början, mitten och slutet. Största delen av den kilometern var i trav, vilket är Buz grundtempo. Men några sträckor fick hon galoppera, där hon hade bra underlag dvs gräs. Ska försöka komma ut på en sådan tur varje dag under denna vecka. Kanske öka på den något men bara så vi verkligen kommer igång. Det är ju superkul att cykla. Jag är lite ambivalent till om Ella ska få följa med, med sin artros. Ella ÄLSKAR att springa bredvid cykeln och har gjort det i alla år förutom förra och inte heller detta. Helst vill jag simma henne istället, vilket jag gjort i sommar. Nu börjar även vattnet bli så varmt så att jag, badkrukan nummer ett, kan simma med henne eller rättare sagt båda två. Bra motion för oss alla.

Det är ju själva f…….

20160708_161918

Så har vi nu åkt till Gävle, 3 dagars tävling, igår var första dagen en kvällstävling. Den tävling jag efter en koll på SMHI och förra årets erfarenhet av värme trodde mest på. Vi åkte upp redan på torsdagen i trevligt sällskap av Annette och Åsa. Åkte direkt ner till klubben (jag var några timmar senare än Annette och Åsa då jag behövde vänta in maken eftersom jag ville lämna Ella hemma. Solen gassade fortfarande kl 17 på torsdagen. Träningen gick fint på planerna körde lite lek, min uppvärmning, fotgående. Platsliggning i ensam grupp. Så nu kunde jag inte göra mer. Åkte till Stugan där jag camperade ihop med Åsa och Annette första natten. Den stugan var egentligen fullbokad, så jag hade bokat en egen fr.o.m. fredagen. Men eftersom jag åkte redan på torsdagen och ”min” stuga var upptagen och deras inbokade hade hoppat av kunde jag sova där. Det blev en mysig kväll med restaurangbesök, bad i Dalälven (hundarna) promenad och massa strategisnack. Hundarna skötte sig exemplariskt. Dock var Buz lite pipig.

Hon sov i min säng, vilket hon brukar göra när vi inte är hemma (maken är med) men var väckte mig flera gånger, då hon slickade sig. På morgonen är hon fortsatt pipig och till frukost ser hon en SDG hane som hon ”uppvaktar” på håll och piper vidare. Vi kör några platsliggningar precis bredvid vattnet, det var supersvårt så jag använder vattnet som belöning. Ligg stilla så får du hoppa i som belöning.

När vi tränar kommer en JRT hane och snokar runt vårt läger, men hinner inte ner till oss innan någon lotsar honom tillbaka. Han kommer tillbaka när jag pausat Buz i bakluckan (i skuggan) så jag lotsar honom hem och ber dem sätta koppel på hunden.

Iväg till brukshundklubben, det är jättevarmt. Jag hoppas på att de små molnen som syns ska stanna och bli större. Först ut var Annette och jag i LK2. Jag hade en plan och börjar gå en promenad ca 45 minuter innan samling. Jag går där bakom Buz och funderar på dagens händelser med pipande, slickande, Buz uppvaktningen och hanhunden som svansade runt. Tittar och ser att Buz ser svullen ut i rumpan. Tar en servett och fuktar med vatten och duttar henne i rumpen, inget blod. Säger till Annette att titta henne i rumpan, hon håller med om att hon ser lite svullen ut. När är det dags…….

Vet inte riktigt säger jag, hon har ju bara löpt 3 gånger. Mellan de två första var det 6 månader den andra gången var det 8 månader. Nu är det 7 månader sedan sist räknade jag snabbt ut. Nåväl, från det man börjar se symptomer kan det ju ta någon månad innan det verkligen kommer något. Så glad i hågen plockar jag in Buz i buren vid tävlingsplanen med öppen dörr, så hon måste bestämma själv att stanna kvar, vilket hon gör. Känner mig nervös, hör TL och domaren prata och bestämma sig för att ta platsen sist. Jag hade startnummer två, men ser inte hunden som skulle vara startnummer 1 och kollar upp det och det ekipaget hade inte kommit. Så jag får då genast börja värma upp efter samlingen.

Uppvärmningen känns bra, lagom mycket och hon är med trots värmen och de andra hundarna. Dock blev det lång väntan (några minuter) innan jag blev inropad. Under den tiden la jag Buz ner vid mina fötter.

Ingången på plan var låååååång men hon höll fint ihop och det gjorde jag också. Startpunkten var en sågspånsrand som jag ställde upp på sidan av.
Fritt följ, hon var med mig i från start och vi dansade fram, det kändes jättebra, Fick ett poängs avdrag för ett snett sättande. (9)
Läggande, från samma linje. Buz blev störd av en Riesen som gick på vägen bakom henne. Vilket resulterade i att hon inte startade upp direkt, vilket gav 2 poängs avdrag (8)
Inkallning, Hon satt kvar, men enligt Annette hade hon tasslyft, Hon startade och sprang snabbt. Men vände för tidigt så hon kom åt mig. Trots det fick vi full pott (10)
Rutan, Var blå koner och bandet syntes dåligt. Jag var orolig att Buz inte skulle se den, men hon försökte tjuva innan vi ställde upp så nog hade hon sett den allt. Jag fick dock tillbaka henne snabbt. Hon sprang in och ställde sig snyggt. Full pott. (10)
Apporteringen, Hon satt fint vid min sida. Jag valde (dumt nog) mellanapporten trots att jag kört med stor apport senaste halvåret. Kastet gick bra och hon satt stadigt, Jag kom ihåg att ha ett lugnt kommando, hon sprang ut, greppade fint och sprang in. Men strulade med apporten så jag gav ett dubbelkommando. Straffet blev 3 poängs avdrag för tugg och DK. (7)
Hopp, Nu brann det i huvudet på Buz. Men hoppar ut fint, sätter sig, hoppar in på kommando. Men är nu frustrerad och ”begär” sin belöning med ett skarpt skall. Jag kommenderar in henne fot vilket hon gör. Även här straffas det med 3 poängs avdrag vilket känns korrekt (7) men upplägget för
fjärren känns katastrofalt och här går JAG ur bubblan. Strular vid placeringen för momentet, dvs tävlingsledaren säger att jag kan flytta mig, om jag vill, längre från hoppet. Vilket jag gör och därmed stökar med Buz. Hade varit bättre att ta det första stället. Jag lägger henne korrekt hon lägger sig snyggt, men är inte tillräckligt tydlig i mina signaler så jag får stå istället för sitt BÅDA gångerna samt lite framflytt……. fick 3 poängs neddrag (7)

20160708_153232

Lite moln kom och gick på himlen, Här står Annette och värmer upp gör ett superfint program.

Efter de 4 startande så är det då dags för platsliggning. Vi ställer upp, Bäddat för att det skulle fungera fint. Buz ligger ju ytterst, har lite att titta på då vi ligger mot publiken. Men varmt mitt i gassande solen med hästflugor. Men inget av det behövde jag bekymra mig för. Buz såg hunden bredvid och ville inte ens lägga sig. Fick ner henne på kanske 3 kommandot, men hon piper och jag lämnar (dumskalle) När jag vänder upp sitter hon ju redan och kommer sedan smygande. Vad säger man……..

Annette vann dock klassen med fina 182 p och Gucci låg fint genom platsen.

Hem till stugan, fortsatt slick och pip och så även i natt. Tillslut tröttnade jag och kollar sängen, vad ser jag då, jo blod i sängen.
Ytterligare en anledning jag inte gillar gruppmoment, nu hade jag tur det var 4 tikar på planen och jag visste faktiskt INTE att det hade startat även om jag förstod att det inte var långt borta.

Dock fick jag kvitto på hur ”uppladdningen” inför tävlingen har fungerat, hur jag ska jobba vidare och att jag har en fantastisk hund. Men den analysen suger jag lite till på. Nu ska jag försöka somna om några timmar för att sedan åka och heja fram tjejerna.

 

 

 

 

 

 

Upp och ner

Åh dessa löpcykler, som folk säger Hanar löper året om medans tikar löper ca 2 ggr om året. Detta kan då vara en sanning med modifikation. Visst är löpet 2 ggr om året på Ella, men hormoncykeln är ständigt i förändring och påverkar vår vardag.

Ca 1 månad före löp tror jag Ella börjar lukta otroligt gott, vilket gör att fler hundar jobbar hårt för att få komma och hälsa. Denna typ av påhälsningar gillar Ella just i denna fas INTE ALLS, vilket hon gärna talar om om mötande hund hänger i kopplet, hänger med tungan och inte vet hur han ska uppföra sig. Oförskämt tycker Ella. Denna fas gäller det att ta ut avstånd till andra hundar men annars fungerar Ella bra med träning osv.

När vi sedan kommer till höglöp så kan det vara Ella som hänger i kopplet, hänger med tungan, gnyr och viker undan svansen. Det är så jag blir smått generad men det gäller inte alla hanhundar. Ella väljer noga ut sina kavaljerer. De andra är fortfarande oförskämda. Fortfarande går det bra att träna men nu måste lekbelöningar med ex.v. bollar bort annars blir stressnivån för hög och jag får en hund som ljudar.

Efter löp börjar en riktigt bra period, promenaderna går som vanligt. Vardagen är som vanligt i några veckor men fortfarande har vi lätt till stersspåslag, så in i bängen att all lek måste bort och ska jag tävla kan jag glömma uppvärmning med godis. Piplisa visar upp sitt face direkt. Innan jag går in på planen får jag lägga Ella ner och vara riktigt tråkig. På väg in på planen får jag göra minimalt. Lika så mellan momenten. Blir jag för mycket har jag plötsligt ett plåster på mitt ben, juckandes. Och det kan jag säga hon är stark och det gör ont med alla klor rakt in i låret. Numera har Ella lärt sig att när detta stresspåslag kommer så ska hon plask ner i backen i platsliggning. Vilket har underlättat.

Nu börjar Ella bli skendräktig, Vilket innebär bergodalbana upp och ner. Ena stunden tuffingen själv andra stunden går hon bakom mig i hasorna. Träning kan vi praktiskt taget lägga ner. Ella är normalt ganska vaktig hemma, men nu blir hon ett monster. En bildörr slår utanför Ella stormar upp och grannen eller besökaren får minsann veta att detta är Ellas revir. Ella kissar lika ofta som en hanhund i denna period och håller koll på alla konstiga varelser som finns ute. Detta fortsätter tills ”valparna” flyttar hemifrån. Då blir Ella åter igen en hund som under en kort period inte syns på promenaderna. Går bakom hälarna på mig vill vara nära.

Sen är allt bra i 3 månader tills nästa cykel börjar.

Så här har det inte alltid varit, jag tycker det blir värre och värre för varje cykel. Fast denna gång har jag satt in ”stränga” åtgärder. Mer planerat än förr (fast jag har alltid gjort samma grej). Direkt efter löpet började vi cykla flera gånger i veckan och intervall. det mesta i trav men även lös i snabb galopp. Sedan har jag minskat på maten ordentligt. Vissa dagar har jag minskat till nästan hälften + träningsgodis. dessutom har jag hållt igång träningen hela tiden. Skillnad, ja vi får se men det jag sett hittills har varit till det bättre. Om två veckor ska hon ”föda” få se då, då blir största testen om detta hjälper.

Detta betyder att av årets 12 månader påverkas Ella under ca 6 månader på gott och ont, så om alla tikar är som Ella så vetesjutton om det är bättre med tik än hane.