Min passion

Det finns så många olika hundsporter, lydnad är nog det som ligger mig varmast om hjärtat. Finns så många detaljer att nörda runt, tighta snabba skick runt kon 20 meter ut, att sätta sig, ställa sig och lägga sig utan att flytta framtassarna. Att kunna fokusera i nästan tre minuter i samma position vid min sida utan att störas ut av omgivningen, inte tappa position vare sig framåt eller bakåt eller i sidled. Att sätta sig när jag stannar. Det känns nästan som att dansa, jag för och hunden följer.
2017 ändrades reglerna för lydnaden. Det flesta moment blev roligare och efter stor påtryckning av lydnadsnördarna gjordes även gruppmomenten (där okända hundar ska sitta och ligga bredvid varandra) säkrare. Dock behövdes högljudda protester.
Nu tittas alla klasser över igen. Gruppmomenten önskas fortfarande att de försvinner annars är förslagen på förändringar riktigt bra. Åtminstone när det gäller startklass till klass 2. Klass 3 kommer ändras senare och följer de internationella reglerna. Jag är säker på att jag fortsatt kommer älska lydnad, information har börjat komma ut hur ändringarna kommer se ut, men bara brottsstycken, så ingen vet mer än hur momenten ser ut idag och de stora penseldragen hur de ska ändras. Så klart alla lydnadsnördar nu spinner igång och målar upp sina egna bilder hur momenten kommer se ut, så även jag.
Diskussioner kommer igång på sociala media. Vissa målar upp framtiden svart, någon använder  härskartekniker för att få tyst på diskussionerna. Klart att lydnaden som sport kan skadas av negativ publicitet, men värst tror jag det är att kväsa diskussionen.
Det ingår i alla förändringar att innan människan kan följa med och glädjas åt en förändring måste hon först haft chans att gå igenom förändringskurvan. Bäst är ju förståss att få med oss innan reglerna börjar gälla. Så toppen att SBK börjat informera. 
Buz och jag förbereder oss för att ge oss in och tävla i klass 3, högsta klassen. Det är riktigt läskigt, men skam den som ger sig. Jag ska ut. Målet är att få ett championat. Det kräver massor med träning. Vårt svåraste moment att få ihop är dirrigeringsapportering.
Idag ska hunden, på kommando, lämna min sida och springa 10 m ut till en kon. Därefter ska jag skicka hunden ut antingen till höger eller vänster för att plocka upp en apport 5 meter ut och 10 meter bakom Buz. Detta moment är supersvårt för oss. Svårt för mig att förklara vad jag vill till Buz och innan detta moment sitter är det ingen idé att tävla. Detta moment kommer bli än svårare för oss i regelrevideringen. För förutom vänster eller höger apport ska även mittenapporten kunna hämtas (idag är den tabu, och vårt största problem)