Jag har en målbild hur jag vill att Buz ska gå i koppel. En gång för säkert över 2 år sedan, fick jag äran att låna Zoe en dag. Katta skulle på ett möte så Zoe fick följa med mig till jobbet. Det var en fröjd att gå med Zoe i stan i koppel. Redan då tänkte jag att så vill jag att min nästa hund ska gå. Inget ont talat om Ella, hon är oftast ok i koppel, hon drar oftast inte och går någon meter framför mig. Men Zoe hon gick där som en kär gammal vän, nästan som att gå arm i arm med en kompis.
Nu jobbar jag på att Buz ska gå ungefär likadant. Hur det går helt ok tycker jag

Jag varvar att ha sele och halsband på henne. Går jag med både Buz och Ella blir det oftast sele. Det är bekvämare för Buz, hon har större rörelsefrihet och hon verkar må bra i sele. Halsband använder jag vid minst en promenad om dagen och då koppeltränar vi, oftast bara Buz och jag, ingen stress eller jäkt. Drar hon så jobbar jag med det. halsband ska vara signal på att gå fint i koppel.
Detta betyder inte att jag inte tränar att gå fint i kopplet även i selen, men jag är inte lika noga, Buz vill gå parhäst med Ella och det är ok i sele, men i halsband ligger hon då för långt fram. Nu har vi kommit så långt så att halsbandet används mer flitigt. Jag märker också att om hon glömmer sig (för att det är något väldigt intressant som stör) så kan jag få fin kontakt med henne genom att träna koppelgående på väg mot störningen. Då går oftast passagen av störningen mycket bättre. Störningen kan vara en  katt, fågel/fåglar, cyklister, hundar, barn, joggare osv. Det gäller att börja tillräckligt långt innan och blir störningen för snabbt antågande eller för stor så gör jag en båge eller sätter Buz ner en bit från störningen. Det går allt bättre tjoho

Kategorier: Uncategorized