Idag föll jag djupt……
Vi har varit och tävlat på hemmaklubben och i det ridhus vi har söndagsträning i. Jag hade itne alltför stora förhoppningar iom att jag har haft svårt att få bukt med förberedelserna så att Ella hamnar på rätt nivå. samtidigt som Ella ÄÄÄÄÄLLLLLSSSSKKKKKAAAR hästskiten i detta ridhus.
Iom att jag dessutom var med och arrangerade tävlingarna lämnade jag Ella i min makes händer för en tur till isen. För att få ur henne lite energi, var min tanke. Hämtade henne sedan vid 16:00 för att kunna anmäla mig 16:30. Vi fick startnummer 8 efter Annette och Frisbie, näst sist. Dagen innan var jag orolig för kylan eftersom min plan var att värma upp Ella under en längre tid. Gick en promenad innan platsliggningen och hittade några bajshögar som vi tränade på. Fungerade någorlunda.

In i andra gruppens gruppmoment, fixade 10,10. Trots att hon pep lite innan jag gick ifrån henne på sitt i grupp (och domaren stod precis framför henne) och pep lite när jag ställde upp bredvid henne efter platsliggningen.

Sedan var det en lång väntan, det blev en lite längre promenad och när vi kommit till ekipage 5 började jag värma upp (dvs ca 45 minuter innan start) Vi gjorde en hel del FF, sättande under gång, fjärren allt satt som en smäck, nervositeten försvann, jag körde min peppmusik i telefonen, det kändes bra. När Annette och Frisbie gick in, tränade jag bredvid ridhuset, där det låg flera skithögar. Ella hade full fokus på  mig. Trots att vi gick rakt över satte henne precis framför kallade in över osv, det fungerade.

Susanne min träningskompis var dörrvakt och ropade in oss, kastade av mig jackan i en snöhög, kopplade loss Ella gick in. Försökte lägga Ella , motvillig för att hämta min pinne. (Fick höra efteråt att vissa domare drar poäng på att jag gått förlångt ifrån henne, samt att det kommer bli hårdare på att man inte ska lämna sin hund)
Tog med Ella fram till startpunkten som var en liten kinahatt (som Ella tittade till på) Starten var rakt fram och jag bestämde mig för att ta bestämde kliv och bara gå. Ella hängde på bra, strax kom en ”språng marsch” fungerade fint, Jag hade inte någon koll på Ellas position men jag hörde henne och det kändes rätt. ”Vanlig marsch” nu såg jag Ella segla ut framför mig, ”helt om marsch”, Ella låg någon meter bakom kommer ikapp någorlunda, sedan händer det som gör att jag vill sjunka under jorden. Ella får syn på antingen domaren eller Peter som sitter bakom och fotar (domaren trodde det var Peter) hoppar några steg framåt skällandes och har helt släppt mig. Fy och usch, som unghund ok men hon är faktiskt 6 år och borde fixa den situationen. Jag bryter blir övertalad att köra de andra momenten vilket jag gör och det var bra, för annars hade jag nog varit helt knäckt. Inga höjdarpoäng men med det bagaget är jag nöjd att hon klarar av att samla ihop sig.

Sättande under gång: 7,5 Sätter sig i sidled (antar att de menar snett)
Inkallning: 7,5 något sakta ställande, hopp i avslut (Ella hoppar runt vid ingången)
Sändande med lägg och inkallning, 7,5 Båge in, nosar i inkallningen (Springer mot dörren, dvs snett höger, fick lägga på extrakommando, hon gick in från sidan. Nära bandet men hoppar in och lägger sig)
HoppApport 7,5 Något tveksamt gripande, omtag
Metallen 7 Tveksamt gripande, snett avlämnande
Vittringen 5 tvekar, tugg
Fjärren 6 framåt, DK (hon la sig på skinkan med en framtass under sig, så det var svårt att komma upp i stå utan framflytt, Hon missade Ligg till sitt gjorde ett stå istället, där kom dubbelkommandot in.
Helhet 5 ja det borde ha varit en 0:a

Ingen munter Susanne kom hem idag, somnade i soffan färdig med tävlandet. Vad spelar det för roll hur fint vi presterar på träning om vi inte får till det på tävling. Då kan vi ju fortsätta träna och skita i den sista biten, tävlandet. efter någon timmes sömn och denna analys känns det bättre. Som mina vänner sa bryt ihop nu så lägger vi planer sedan. Annette, Johan, Ki och Sanna tack för att ni finns. Jag vet att lösningen finns i störningsträningen det gäller bara att förstå hur jag ska utnyttja den och stegra upp den. Det är så himla svårt när det största bekymret är lukterna. Men skam den som ger sig.
Det som var bra idag:

Gruppmomenten, hade jag ju problem med i höstas, satt bra.
Mellan momenten var hon ganska ok med mig, kan bli bättre men trodde det skulle vara sämre.
Första 15 m i Fritt följ kändes bra.
Både Ella och jag samlade ihop oss och kunde fokusera trots stöket under FF.
Trots miss på rutan så fann jag mig och dirigerade om henne och hon lyssnade och gick in 🙂

Nu dax och sova, fokusera på annat i morgon och förhoppningsvis ta en låååång promenad.

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier: Uncategorized

smisaro · 27 januari, 2013 kl. 06:12

Backa..du kanske inte måste backa tänker jag, utan träna på ställen som gör dig nervös. Exempelvis bjud in alla från ditt jobb och skryt massa innan om hur bra ni är och när de kommer som publik på en träning så lär du vara nervös och kan även säga till henne i den situationen att det är focus som gäller. Träna exempelvis mitt på torget du bor ju i Stockholm åk till centrum och arrangera en tävlingsträning i centrum. Istället för att bli nedslagen tänk ut vilken ring ni inte tränat exempelvis nervösringen. Ni kan momenten ni måste bara hitta ini bubblan även under tävling. Ni kommer fixa det under våren, jag har ibland bett mina träningskompisar komma till kulturhusparken i stenungsund en lördag och ha träningstävling för mig oss då får vi störnin, blir lite nervös och får chansen till korrigering. Tror att nyckeln ligger i att träna på olika platser och i alla miljöer lägga kravet på focus även där i de miljöerna, inte åka och träna på den trygga platsen alltid kör utanför ica en lördag eller på våren utanför en fullsatt uteservering 🙂 ni kommer hamna i bubblan du har viljan att göra det då kommer ni hamna där. Kram sara

Annette Ståhl · 27 januari, 2013 kl. 06:56

Fina vän och träningskompis!
Som du säger hon kan det här. Men se det från den ljusa sidan: du kunde samla ihop henne och fortsätta, en erfarenhet rikare!
Vad var din största skräck? Jo hästskiten! Luktade hon NEJ! BINGO! 🙂
Träningsgruppen finns för dig och nu tar vi tar i störningsträningen igen o lite annat. Susanne Persson GER INTE upp!! Du skulle bara våga 🙂
Ring när du vaknar. Det vankas långis…

susella · 27 januari, 2013 kl. 09:26

Tack Sara, för att du bryr dig. Nu har jag brytit ihop 🙂 är på väg ut på en långpromenad med maken. Bara göra något annat. När jag pratar backa är det just i störningsträningen. Vi ska backa och jobba igenom. Jag har efter Eva Bodfält lektionen utmanat mina träningskompisar att köra en liten ”träningstävling” inne på T-centralen i april med kommendering och Fritt följ. Så planer ska läggas med rätt stegring osv. Nu ut i vintern, på sjön ligger isen. Skönt att tänka på annat idag 🙂

Monica Johansson · 27 januari, 2013 kl. 19:32

Herre gud, va jag beundrar dig! Såna där tråkigheter har vi nog alla varit med om! Jag minns när Bella drog till klubbhuset på framåtsändandet en gång på tävling! Då ville jag sjunka genom jorden! Du är en riktig kämpe, och jag är säker på att en dag är ni i eliten! Det gäller att hitta den där bubblan, där bara du och Ella finns! Med din energi och målmedvetenhet kommer ni att lyckas! Kramar från Monica

aussiemeja · 27 januari, 2013 kl. 20:28

Jag känner igen mig och det tror jag dom flesta som har tävlat gör. Tävlade 4 appeller med Meja. Efter 4e försöket – (läs totala misslyckandet.) fick vi börja om från början. Då var hon 5 år. Jag vet hur det känns och nu har jag det som referens till allt vi gör. Och det blir bättre. Faktiskt! Kram

susella · 27 januari, 2013 kl. 21:29

Tack snälla för era kommentarer 🙂 de värmer. Jo vi bröt ihop och nu är vi på väg tillbaka, tog mig själv i kragen och åkte och körde ett elitprogram på träningstävling i kväll. Men det berättar jag om i nästa inlägg 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *