I snart en månad har jag jobbat hårt på inkallning och att Buz ska ha en radie runt mig. Det är en träning jag måste hålla hårt på under en lång tag framöver. Men idag såg jag en glimt av framtiden.
Vi var ute i området, jag med 3 hundar och Annette med sina två. Vi gick där i godan ro, jag tyckte att jag tittade mig om innan jag bestämde mig för att släppa lös både Buz och Mercy. Precis när jag gjort det och tittar upp får både Buz och jag syn på en tonåring som kommer emot oss med musik i hörlurarna. Buz sätter full fart mot tjejen och jag kommer snabbt på mig själv så jag jobbar på inkallningen, mäkta imponerad ser jag hur hon vänder efter 3/4 av sträckan och kommer TILLBAKA. Vilken underbar känsla, koppel och sitt vid sidan av gångstigen för att sedan springa lös i hagen med Gucci. Buz hittar några retfulla fåglar, men vänder ytterligare 2 gånger när hon satt av efter dem. Så himla nöjd och glad. Strax därefter åker kopplet på, vi ska inte utmana ödet för många gånger.
Med detta vill jag meddela att jag har världens underbaraste hund och att jag på inget sätt nöjer mig här utan det blir till stenhård fortsatt träning så att det sätter sig och vi får till det samarbetet jag vill ha.

Kategorier: Uncategorized

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *