Hur får jag Ella att le?

Ok, idag, skrivet i torsdags, har det varit en tuff dag. En underbar, fantastisk men tuff dag. Jag har ju under en ganska lång tid funderat, analyserat och rivit mitt hår runt mig själv, Ella, tävling och lydnadsklass 3. Hur kommer det sig att vi inte får till det i 3:an. Visst några skopor otur har vi haft, vilket har gjort mig lite mer nervös och Ella mer fundersam, men inte kan det bara handla om otur….
Förutom de fantastiska två halvdagarna hos Niina och Kenth hade jag även bokat in 1 timmes privatträning med Eva Bodfäldt. Nu inom någon veckas tid skulle jag bolla mina tankar och funderingar med tre av de bästa inom området. Kändes jättebra. Pusselbitarna jag fick från Svartbergs kommer falla på plats, men vad skulle då denna dag föra med sig. Jag hade bestämt att jag skulle köra igenom tävlingslikt hela LK3. Hoppas att alla fel och brister som brukar komma fram på tävling skulle komma fram, vilket de gjorde med råge. När vi avslutade vid fjärren funderade jag på om jag sagt för mycket, det kanske är att vi inte är färdiga för att tävla…….
Efter att Ella var belönad och omhändertagen så var det då dax för Evas analys.
Summa summarum: Kanske dax att satsa på freestyle istället eller någon annan hundsport där Ella inte behöver prestera med andra okända hundar runt sig. Ella blir berörd av andra hundar (inget nytt) vilket blir mycket tydligt redan vid ingången på planen och under ”sitt i grupp”. Detta tynger ner henne under större delen av tävlingen, hon klarar inte av att släppa det. Hon är vaksam och delvis ofokuserad. Hon sitter på lydnad men visar alla tecken för lugnande signaler till den okända hunden (dagen till ära Zack (den svarta labben). Bubblan hittar vi när Ella orkar och ju längre programmet går dessdå bättre går Ella. Momentmässigt finns inte mycket att ta (förutom tugget på träapporten och vittringen) Men om det ska gå att komma vidare måste jag få en Ella som ”ler” under gruppmomenten och dess ingång på planen och jobba med motbetingning. Trots tuff diskussion kändes det så rätt. Mina egna känslor stämmer, mina egna analyser stämmer fast jag inte satt ord på dem. Mitt förhållningssätt till Ella och hur jag jobbar med henne var vi också mycket eniga om, lugn och trygghet är det enda vägen framåt.
Första tanken var att ge upp tävlingslydnaden, andra tanken var att så f-n heller, klart det går att lösa och så mycket jag kommer lära mig under vägen. Så det kändes så bra, om jag bara vet vad vi har att jobba med kan jag lägga upp en plan 🙂 Så nu börjar jakten på den leende, sittande Ella under gruppmomenten.

Kommentera