Två steg framåt och ett steg tillbaka

Då så har jag jobbat igenom mina tankar och analys av tidigare inlägg. Brutit ihop, brytit ner och kokat ihop en plan. Känns bra 🙂 och kommer troligen involvera massor av människor och deras hundar. Den delen är den värsta,att jag måste be andra om hjälp, kan själv, vill själv har alltid varitviktigt för mig. Eller, de är nog fel uttryckt, jag är för feg att be om hjälp är nog närmare sanningen. Men det måste det bli ändring på om jag ska få till denna plan.

Plan:
Min tanke är att utgå från tydlig förberedelse och ingång på plan (för gruppmomenten) och bygga därifrån, Svårigheterna kommer börja med, att utan hundar bara få TL att bli positiv i Ellas ögon. Tanken är att byta TL ofta och att TL får sköta det mesta av belöningsarbetet (med komplement till Externbelöning bakom utanför plan) Börja med att belöna upp startpunkten, därefter min ryggtavla som lämnar, till att jobba ut mig på avstånd och sist lägga på tiden. Där också förutom att ha olika TL även lägga på störningar i form av TL i solglasögon, keps, fladdrande jacka, skrivare som springer in på planen, plastpåse som prasslar, boll som rullar osv. När attityden känns rätt lägga på en känd hund, öka på med ytterligare en hund för att försvåra mer och mer tills Ella klarar okända hundar, då backa tillbaka bandet igen och lägga på platsliggningen och öka på på samma sätt. På detta sätt hoppas jag att TL ska bli ”Ellas vän” som hon kan fokusera på även när jag försvinner bakom skranket. Dock kommer det gå åt många träningspass och många hundar och människor för att få till det. Några reflektioner, tankar och idéer?

Min största oro ligger i att få förväntningsljudande i det hela, det är en fin balansgång.

Parallellt med ovanstående plan ska jag träna in haktryck i platsliggning med belöning vid Ellas vänstra skinka, variera tiden för Ella att ligga (häromdagen blev det 6 minuter med haktryck i köket) Samtidigt minska kommunikationen oss i mellan under gruppmomenten.  Jobba med runda cirklar i vittringen, rutan och ställandet i inkallningen samt minska tugget på apporteringarna står också i planen. Samt en kedja varje dag, minst 2,5 moment. Många avslut i nästa moments startposition, för att öka förväntningen på att snabbt sätta sig vid utgångspunkten. Dock har jag inte kommit på hur jag ska träna Ella att sitta med stilla huvud i sitt i grupp.  Dessutom för skojs skull har vi börjat träna dirigeringen med skålar, ordförståelsen inför z  kunna stå vid  en punkt (framtida kon) och springa ut till rutan när jag dirigerar. Jag jobbar hårt för att utmana Ella så att det blir både lite spännande, annorlunda och roligt för oss båda.

Nu när jag då är redo för att komma igång ordentligt så återkommer ett av våra orosmoln, efter en trevlig promenad (uppvärmning), bollkastarsimmning (träning) så tänkte jag börja jobba enligt planen. Nu när Ella var uppvärmd och tränad (fysiskt) så tänkte jag att några inkallningar med ställande var på sin plats. Ella älskar denna övning när bollkastaren är framme. Det ser ut som om hon är en kängru eller gasell hon studsar upp och ner i sin jakt på bollen. Efter två belöningskast, kommer Ella tillbaka  haltandes…… Jag försökte känna igenom och massera lite där det såg ut att göra ont. Senare på kvällen så kan hon knappt gå, jag viker benet lite och hon piper till rejält. Ella är en riktig hårdhuding i vanliga fall så man förstår att det gör ont. Nästa morgon kl 7:00 messar jag en kiropraktor för att försöka få en tid för undersökning samma dag. Eftersom veterinären inte hittade något, som jag var hos för 3-4 veckor sedan. Fick en tid 11:15. Vad skönt det kändes, Eva Solstrand tog emot oss hemmavid och gick igenom Ella ordentligt. Under hela undersökningen och behandlingen berättade hon vad hon kände och märkte. Mitt jobb var att håll Ellas huvud still och se om det Eva gjorde skapade reaktioner hos Ella.

Ella var jätteduktig, en gång ”morrade” hon lite dovt för att markera att där gör det ont. Det var bak i vänster ljumske. Men Eva fick trycka och dra i allafall. Mellan skulderbladen var hon väldigt stel, likväl som i triceps på båda sidorna, framförallt på höger sida. Där även bröstmuskeln var spänd mot skulderbladet. Ella fick behandling även med laser. Nu har vi kört koppelpromenader i snart två dagar. Ella är markant mycket bättre i foten hon haltar på. Jag försöker massera så gott jag kan. Snabba stopp får vänta några veckor. Däremot kan hon börja gå lös i morgon och jag kommer börja simträna henne igen.

Vi kör microträningar i att hålla vittringspinne och apport stilla, endel jobb kvar men det blir bättre och bättre hela tiden. Ella får tugga märgben och hålla på med sökövningar inomhus för att inte bli alltför frustrerad av stillheten. I kväll åkte vi ner till klubben, då jag kommenderade Annette och lite andra under gruppmomenten och i gengäld bad JAG OM HJÄLP, fick tre ingångar på planen med 3 helt nya människor för Ella och det kändes ok att fråga 🙂 och målet att få en Ella som leer fungerade med råge denna gång. Satt sedan kvar en stund som också ingår i min planering för att slappa och inte göra något med andra hundar runt omkring oss. Fungerade bra det med.

Återbesök hos Eva nästa fredag, då hoppas vi att vi ser någon skillnad i Ellas hårda muskler.

0 reaktioner till “Två steg framåt och ett steg tillbaka

  1. Usch då, hoppas Ella blir bättre snart, ja stretching och massage är inte att underskatta, jag stretchar och masserar Kalle ca 2 gånger i veckan och stretchar honom alltid efter krävande fysisk aktivitet.

    Härligt att du kommit igång med en plan, hjälper dig gärna när vi ses i Gränna om vi inte ses tidigare 🙂

    Kram
    Sara och Kalle

Kommentera