Upp och ner

Åh dessa löpcykler, som folk säger Hanar löper året om medans tikar löper ca 2 ggr om året. Detta kan då vara en sanning med modifikation. Visst är löpet 2 ggr om året på Ella, men hormoncykeln är ständigt i förändring och påverkar vår vardag.

Ca 1 månad före löp tror jag Ella börjar lukta otroligt gott, vilket gör att fler hundar jobbar hårt för att få komma och hälsa. Denna typ av påhälsningar gillar Ella just i denna fas INTE ALLS, vilket hon gärna talar om om mötande hund hänger i kopplet, hänger med tungan och inte vet hur han ska uppföra sig. Oförskämt tycker Ella. Denna fas gäller det att ta ut avstånd till andra hundar men annars fungerar Ella bra med träning osv.

När vi sedan kommer till höglöp så kan det vara Ella som hänger i kopplet, hänger med tungan, gnyr och viker undan svansen. Det är så jag blir smått generad men det gäller inte alla hanhundar. Ella väljer noga ut sina kavaljerer. De andra är fortfarande oförskämda. Fortfarande går det bra att träna men nu måste lekbelöningar med ex.v. bollar bort annars blir stressnivån för hög och jag får en hund som ljudar.

Efter löp börjar en riktigt bra period, promenaderna går som vanligt. Vardagen är som vanligt i några veckor men fortfarande har vi lätt till stersspåslag, så in i bängen att all lek måste bort och ska jag tävla kan jag glömma uppvärmning med godis. Piplisa visar upp sitt face direkt. Innan jag går in på planen får jag lägga Ella ner och vara riktigt tråkig. På väg in på planen får jag göra minimalt. Lika så mellan momenten. Blir jag för mycket har jag plötsligt ett plåster på mitt ben, juckandes. Och det kan jag säga hon är stark och det gör ont med alla klor rakt in i låret. Numera har Ella lärt sig att när detta stresspåslag kommer så ska hon plask ner i backen i platsliggning. Vilket har underlättat.

Nu börjar Ella bli skendräktig, Vilket innebär bergodalbana upp och ner. Ena stunden tuffingen själv andra stunden går hon bakom mig i hasorna. Träning kan vi praktiskt taget lägga ner. Ella är normalt ganska vaktig hemma, men nu blir hon ett monster. En bildörr slår utanför Ella stormar upp och grannen eller besökaren får minsann veta att detta är Ellas revir. Ella kissar lika ofta som en hanhund i denna period och håller koll på alla konstiga varelser som finns ute. Detta fortsätter tills ”valparna” flyttar hemifrån. Då blir Ella åter igen en hund som under en kort period inte syns på promenaderna. Går bakom hälarna på mig vill vara nära.

Sen är allt bra i 3 månader tills nästa cykel börjar.

Så här har det inte alltid varit, jag tycker det blir värre och värre för varje cykel. Fast denna gång har jag satt in ”stränga” åtgärder. Mer planerat än förr (fast jag har alltid gjort samma grej). Direkt efter löpet började vi cykla flera gånger i veckan och intervall. det mesta i trav men även lös i snabb galopp. Sedan har jag minskat på maten ordentligt. Vissa dagar har jag minskat till nästan hälften + träningsgodis. dessutom har jag hållt igång träningen hela tiden. Skillnad, ja vi får se men det jag sett hittills har varit till det bättre. Om två veckor ska hon ”föda” få se då, då blir största testen om detta hjälper.

Detta betyder att av årets 12 månader påverkas Ella under ca 6 månader på gott och ont, så om alla tikar är som Ella så vetesjutton om det är bättre med tik än hane.

 

 

Kommentera