Väder och kläder

Nu börjar vi träna mer och mer igen. Det känns kul och inspirerande med båda hundarna. Buzträningen går stadigt framåt. Jag ar svårt att förstå att hon faktiskt fyller 1 år i slutet på den här månaden. Vi har ju inte hunnit någonstans. Eller det är ljug, det går hela tiden framåt. Hon är jätteduktig men jag känner att jag inte har bråttom. Buz tid kommer i rampljuset. Fast ska jag vara riktigt ärlig så ville jag bara träna mer och mer med henne redan hos Svartbergs, det är så mycket roligare med inlärning än att få Ella upp i form igen. Min målsättning var ju att tävla en gång i månade under hösten och dra erfarenheter från detta för att ta ett beslut om tävlingslydnaden för Ella ska läggas på hyllan runt årsskiftet. JAg hade ”stjärnmarkerat” tävlingar i kalendern och ställde ju faktiskt upp på 3, en i Nacka då jag bröt efter rutan, Sedan hamnade jag i misströstans djup igen. Åkte till Eskilstuna och tyvärr var det skott på tävlingen. Tur nog var klubbkompisen Susanne där och håvade upp mig från den djupa brunnen jag hamnade i. Vi tränade och sedan var det ytterligare en tävling på eftermiddagen. Inga strålande poäng men jag krälade upp ur depressionen, för Ella jobbade sig igenom knäcken från förmiddagen.
Snabbt omläggning av planen innebar att resterande september och oktober fick gå förbi tävlingslösa. Nu så har vi siktet inställt på att skapa nya erfarenheter under november. November är egentligen ingen kul månad att tävla i. Inte heller att träna inför utomhustävlingar. Men det har vi i alla fall gjort. Vi har hunnit med 3 gruppmoment på klubben, alla tre med risigt väder. Men skam den som ger sig. Ella går bättre men det finns mycket att träna på innan ett helt program fungerar. Fokus hittills har jag lagt på:

  • Gruppmoment
  • Ställandet i inkallningen
  • Bära vittringspinnen utan att tugga
  • Kedjor.

Det gäller att traggla MEN attityden är för mig viktigast. Dock får jag en attityd men den gör att fotgåendet blir ”slarvigt” och det kan bli ljudande i stegförflyttningar och vändningar på stället. Jag upplever också Ella som ”långsam” generellt rakt igenom vilket gör mig nervös, vilket är löjligt för egentligen är hon stabilare än hon vad någonsin varit.
Ikväll har vi haft ridhusträning igen, väldigt lyckad sådan. Trodde först det kunde bli jobbigt med så många (5 st uppe i lk3 eller Elit) de tar ju lite plats. Men känner nu att det kanske kommer bli ett av de bästa terminerna hittills. Idag fick jag hjälp av 3 st olika i kommenderingen, Cattis körde igenom mig i Fotgåendet, En ny tjej (för mig) Maria körde igenom oss i vittringen och Molly stod bakom och kommenderade en fjärr. Supernyttigt. Alla moment hanns gås igenom. Vittringen var det svåraste idag. Ella har ju svårt att motstå hästbajset och att då slå på näsan och gå där i spånet och leta pinne var svårt. Jättebra, det ska göras en vittring varje träningspass. Tidigare har jag undvikit det mest för att jag tyckt synd om Ella som drar upp massor av spån i näsan. Men ska vi tävla ridhus måste häststörningen bort. Så det är bara att bita ihop.
Nöjdast med dagens träning var jag över vänstersvängarna i fotgåendet, attityden i fotgåendet, svansen gick hela tiden. Även ställandet i inkallningen var ok idag och det är första gången jag sagt det på superlänge. Så himla skönt.

 

 

Kommentera