Nu tar vi tag i det!

Hittills har semestern efter Gävle rullat på i sakta mak. Promenader, lite träning på tomten osv. Men vid Buz förra löpcykel hamnade vi i en tråkig period med skendräktighet vilket visade sig i en ”dimma”. Hon var oinspirerad, ”pipig” och ”långsam”. Nu kan ju vän av ordning tycka att jag ska låta henne få lugn och ro, det kan ju inte vara så roligt att ”tvingas” träna. Personligen tror jag inte att ”icke gravida” hundar mår bra av skendräktighet och även om, för mig, inte träningen är viktigast så ger det mig en signal om hur hon mår. Om jag då genom motion och reglering av mat kan få henne snabbare ur denna koma så tror jag det är bra för oss alla.

Matreglering är inget problem, Buz är inte stor i maten någonsin och just nu är hon än mindre. Så det jag kan hjälpa henne med är motionen. Så igår åkte selen och cykeln fram. Det blev en kvällstur när värsta värmen lagt sig. Springern på cykeln är ett nytt påfund för oss båda, men jag börjar gilla den. Det är mycket enklare för mig att cykla utan att ha ett koppel i handen. Vi cyklade kanske en kilometer eller så, gick lite i början, mitten och slutet. Största delen av den kilometern var i trav, vilket är Buz grundtempo. Men några sträckor fick hon galoppera, där hon hade bra underlag dvs gräs. Ska försöka komma ut på en sådan tur varje dag under denna vecka. Kanske öka på den något men bara så vi verkligen kommer igång. Det är ju superkul att cykla. Jag är lite ambivalent till om Ella ska få följa med, med sin artros. Ella ÄLSKAR att springa bredvid cykeln och har gjort det i alla år förutom förra och inte heller detta. Helst vill jag simma henne istället, vilket jag gjort i sommar. Nu börjar även vattnet bli så varmt så att jag, badkrukan nummer ett, kan simma med henne eller rättare sagt båda två. Bra motion för oss alla.

Kommentera