IMG_4847

Man lär sig hela tiden. Det kan inte undgått någon, som läser här, att vi har löp i flocken, ja Buz då. Sanna och jag hade bokat tid med en viltspårsdomare för att försöka ta ytterligare ett första pris, för att vara med och kämpa om ”Årets viltspårsperro”. För att ha en chans på det behöver jag flera förstapris i rad än de tre jag redan har. Så idag bar det av till Gålö, ny domare för mig Thomas Persson från Spaniel Retriever klubben. Först ut var Hugo, efter lite krångel i upptagsrutan tuffade han på och fixade ett första pris, Heja Hugo.

Hugo 1

Därefter var det Buz tur, Vi fick upptagsrutan och iväg gick vi. Buz tog upp spåret direkt. Nästan för enkelt, tyckte nog både Buz och jag. Så Buz går tillbaka och säkrar upp spåret en gång till. Därefter bär det iväg och hon jobbar fint i linan. Hon har gått bättre (hon lyfte huvudet typ 2-3 gånger, så jag stannade) men tuffade på. När vi skulle stanna och invänta skottet kändes det fantastiskt roligt, när Thomas gick iväg för att ”skjuta” så gick Buz upp i förväntan, så pass så att hon ljudade hela tiden tills Tomas kom tillbaka. Jag försökte få henne lugn så hon skulle klara av att gå på spåret igen, vilket hon gjorde med förhöjd aktivitet. Spårar dock noggrant sista biten och visar mig tydligt var klöven låg. Tomas var imponerad av hennes spårarbete, sa att hon legat 1-2 decimeter från spårkärnan hela vägen. Frågade också om hon brukade ljuda så här menade på att annars hade det inte varit något problem till bra omdöme då hon gick jättefint. Nu fick vi ”bara” ett andra pris. Det värsta var att jag blev så besviken, jag brukar aldrig bli det i hundsammanhang. Men jag såg ju hur fint hon spårade och hur fint det måste sett ut även i domarens ögon, att då falla bort pga ljudande. Detta innebär i alla fall att vi avslutar vår korta karriär inom viltspåret. Nu har vi fått championatet, missat ”årets perro titeln” och jag känner ingen jägare som behöver en eftersökshund och jag är fortfarande besviken, på mig själv. Borde väntat till efter löp, då hon är mer stabil. Borde ha funderat ut en strategi hur jag skulle hantera den ökade aktivitetsnivån och därigenom ljudandet som kom, i alla lägen. Men det är av misstag vi lär oss, den hårda vägen.

 

 

Kategorier: Viltspår